Lördagens ögonmigrän gjorde det svårt att läsa över huvud taget, och igår hann jag inte läsa tillräckligt, så imorse steg jag upp tidigt och satte mig och läste några timmar innan skolan började. Det enda som fanns på schemat idag var ett seminarium i Politisk Teori - det andra av två - så jag behövde endast vara i skolan en timme.

Förberedelserna gick bra, men så fort seminariet drog igång kom flimret i synfältet tillbaka. Det började som en liten prick och växte sig sedan större, likt ringar på vatten, tills det till slut försvann helt. Flimret blinkade likt varningslampor inne i huvudet, och jag kunde inte läsa mina anteckningar. Det är alltid jobbigt att ha ögonmigrän, men måste man prestera i skolan under tiden känns det givetvis ännu värre.

Efter föreläsningen ringde jag vårdcentralen, som sade åt mig att ringa ögonkliniken, som i sin tur sade åt mig att det inte finns något man kan göra åt det. Big whoop. Visserligen finns det väl sällan något att göra åt migrän, men det är inte ofta de kan hjälpa en med något annat heller. De är inte ens villiga att undersöka en om man inte först avvaktar, för att sedan återkomma när det blivit värre.

Det är förresten något som driver mig till vansinne. Om man har, låt oss säga, urinvägsinfektion och kommer dit när det gått så långt att man kissar blod får man höra att man "borde kommit hit innan det blev så här illa". Får man sedan urinvägsinfektion igen och åker till vårdcentralen så fort de första tecknen visar sig säger de istället "sådant här brukar läka ut av sig själv inom ett par dagar, avvakta och kom tillbaka ifall det blir värre". Att vara vården till lags är minsann inte det lättaste!