Jag sitter uppe alldeles för sent om nätterna och ligger kvar i sängen alldeles för länge om dagarna. För det mesta gör jag ungefär ingenting; datorn och teven är mina bästa vänner just nu. Ibland händer det att jag bakar något, och det är ungefär så produktiv jag blir nu för tiden. Livet här hemma i Vaggeryd är lika rafflande som det låter.

För ett par dagar sedan "upptäckte" jag att några tjejer som gick i samma årskurs som jag i grundskolan har fått barn. Känner dem gör jag inte, men jag känner till dem. Det känns lustigt att folk i min ålder skaffar barn till höger och vänster. Inte för att jag tycker det är speciellt tidigt, utan mest för att det är först nu det börjat hända. Jag har liksom inte vant mig vid det än. Och ännu lustigare känns det när jag hör eller läser att några jämnåriga jag inte sett på länge har gått och blivit mammor. Som med dessa tjejer. I mitt huvud är de nämligen fortfarande de där fjortonåriga tjejerna med sönderplockade bryn och för mycket kajal, som stod och smygrökte utanför skolan på rasterna. Nu är de mammor som bor med pappor och barn i lägenheter och hus de betalar för själva.

Plötsligt känner jag mig väldigt ung. Själv har jag bara mig själv att ta ansvar för; jag ska med säkerhet plugga i minst tre år till, och det dröjer nog längre än så innan jag själv vadar knähögt i blöjor och nappflaskor. Jag ser fram emot den tiden, men än så länge känns den rätt avlägsen. Men vad gör det? Innan man vet ordet av är ungdomen ett minne blott, och då lär man uppskatta de där åren då man kunde ägna sig helt åt sig själv. Jag får väl hoppas att det blir så i alla fall ;)