Jag har tänkt på en sak. På kvällarna och nätterna är jag alltid supermotiverad; jag föreställer mig hur jag nästa morgon ska stiga upp tidigt, koka en kopp te och sätta mig med mina skolböcker och läsa ett par timmar innan föreläsningen börjar. Alternativt försöker jag lura i mig själv att imorgon bitti, då ska jag minsann gå ut och gå det första jag gör. Det behöver inte vara långt, bara jag gör någonting, brukar jag tänka. Och är jag inte så ambitiös så brukar jag i alla fall planera att stiga upp precis när alarmet ringer, så jag slipper stessa och kanske till och med hinner äta en ordentlig frukost...

Men så kommer morgonen, och vad händer? Jo, alarmet ringer, och min första tanke brukar nog vara någon i stil med "fuck this shit, I'm going back to sleep". Och sen inser jag givetvis att det finns en poäng med att jag ställde alarmet på en viss tid. Så jag tänker "om föreläsningen börjar vid tio och klockan är sju nu, då kan jag alltså ligga kvar minst en timme och fortfarande ha gott om tid... läsningen hinner jag med i eftermiddag", så jag ställer fram klockan en timme, och sen följer "okej, så jag har en och en halv timme på mig innan jag måste lämna huset... om jag ligger kvar en halvtimme till så har jag fortfarande en timme... det är ju gott om tid! Jag kan göra mig i ordning på max en halvtimme, och äta frukost hinner jag ju lätt på den andra halvtimmen". Så jag sover en halvtimme till, och sen snoozar jag kanske en gång, och sen har jag alltså 50 minuter på mig innan jag behöver gå. Och tro mig, 50 minuter räcker inte. Nejdå, inte nog med att jag ska göra mig i ordning och äta, jag kommer oftast på att jag måste sätta mig vid datorn och kolla vilken sal vi ska vara i, packa min väska eftersom jag sket i att göra det kvällen innan, osv. Så de där 50 minuterna försvinner illa kvickt, och jag förbannar mig själv för att jag inte steg upp första gången klockan ringde samtidigt som jag prisar akademisk kvart som gör det möjligt för mig att komma undan med att vara en hel kvart sen.

Slutsats: I'm useless in the morning. En sömnnarkoman som inget hellre vill än att få sin nästa fix, det är ungefär vad jag är när jag precis vaknat. All sans och logik är som bortblåst, och gårkvällens fina planer om en lugn och stillsam morgon framstår som ett minst sagt galet påhitt. Men hinner i tid gör jag så gott som alltid ändå och det är nog därför jag gör samma misstag nästa morgon igen. Det ordnar ju sig! ;)